År 2005 då köpte jag värdens underbaraste ponny. Första gången jag såg han så visste jag att den hästen ska jag bara ha. Han var lätt att hanteringen, het vid ridningen, lätt lastad och snäll. Precise en sån häst jag bara ville ha. Men han var svår fångad i hagen. Det kunde ta upp till 4 timmar ibland. Så det var några träningar man inte kom på, bara för man inte fick in hästen.

Sony var bara 4år när vi köpte han. Vi lärde oss massor tillsammans. Vi kunde varandra utan till. Han visste när han fick springa på för då la jag bara fram handen och så fort jag gjorde en liten halv halt så korta han upp sig. Han är en prefekt omhoppnings häst. Så i hoppningen så var perfekt. Men sen var det dressyren. Han var riktigt lat häst, han gjorde allt för att slippa undan. Men det tog några år och sen när man verkligen kom över den gränsen så gick han hur fint som hälst. Han kunde gå i stadig form i alla gångarter, galoppombytten, öppna, sluta och mm. Men så fort någon annan sätte sig upp på hans rygg så var dom tvugna och försöka komma över gränsen med han.

Men jag var tvungen att sälja min drömponny pga jag blev för lång. Men vi kom upp lite i klasserna iaf. LA hoppning när han var c-ponny och 2009 så blev han d-ponny och då kom vi inte längre än LB hoppning.

Vi var ett team <3

Vår sista tävling tillsammans. Han åkte dagen efter.

http://www.youtube.com/watch?v=zOQsAxNAxzQ

/Frida