Känner mig lite....tasktig?
Jag glömmer hela tiden att skriva om mina andra älsklingar. Det är bara "Vilja, Vilja och Vilja" i mina inlägg. Även fast mina hästar inte har någon dator och inte har kunskapen att läsa känns det ändå lite taskigt. Jag älskar dem allihop precis lika mkt. Men eftersom Vilja är den ända ridhästen blir det lätt man skriver mest om henne. Därför vill jag skriva lite extra om mina andra sötnosar i detta inlägget. De förtjänar precis lika mkt uppmärksamhet som Vilja. Ska försöka bättra mig med uppdateringen kring de andra prinsessorna.




Jag har min underbara 1 åring - som vi är uppfödare till. Ett litet ponnysto på ca 132 cm i nuläget. Detta är stallets skönhet. Hon är helt mökbrun utan några tecken - och hon har så fruktsanvärt snälla ögon som man bara druknar i. En underbar liten häst. Personlig och kärleksfull.
← It takes love.











Min underbara Cornelia. Som är en fantastisk häst på alla sätt.
Otroligt godhjärtad och tålmodig. Hon är en klippa.
Tyvärr krossades våra planer om ridningen iår - då hon blev
tjuvbetäckt innan jag köpte henne. Och nu går hon numera som
mamma. Hon har dessutom gått ner så mkt i vikt pga fölungen
att jag inte vill rida henne. Väldigt tråkigt. Men jag är villig att
vänta. Corre får ta sin tid. Vår tid kommer älsklingen min....
Corenlia. →













Stallets solstråle - Candie. Min egen lilla oplanerade fölunge. Som jag också står som uppfödare till. Omöjligt att inte älska denna underbara idivid. Med sina långa ben och sitt vackra ansikte - är hon svår att glömma. Hon kommer alltid fram och ska prata. Gnäggar när man ropar hennes namn. Hade hon varit mindre hade hon lagt sig i mitt knä. Det är jag säker på.
← Count me in.
(Jag har döpt henne själv, eftersom jag köpte hennes mamma Corre utan att veta om att Candie låg i magen. Ganska passande namn eller hur?)






/Denise