Minns vintern 2011 som om det var igår. Det var en utav de värsta....

Förutom alla snö och alla minusgradera fungerande inget för mig under vintern. Hästfronten var i kaos. Vilja var ett monster att rida, Corre visade dräktighetssyntom och Zebulon var tvungen att säljas pga platsbrist (fullblod, f. 02). Jag hatar att tänka tillbaka på den vintern. Allt var bara en ända stora röra. Föutom hästfronten var det mkt i skolan och jag hade/har trots allt ett tonårsliv vid sidan av allt också....

Jag minns hur dåligt jag mådde ett tag över att överhuvudtaget gå till stallet under vintern. Jag ville inte alls rida Vilja. Vi tjaffsade om allt under ridpassen, vi arbetade bara emot varndra. Hon krullade ihop halsen, vägrade gå frammåt och bara kickade för skänkeln. Ibland var det ett under att jag ens fick upp henne i trav. Galopp var inte ens att tala om. Även Frida hoppade upp, men det gick inte bättre för henne än vad det gjorde för mig.... Hade då planer på att betäcka henne istället. För då slapp jag rida henne. Jag var jätte nära på att ge upp....

Och inte nog med att Vilja var ett riktigt monster. Corre som var en dröm att rida - visade dräktighetsytom. Hon som inte gjorde en fluga förnär och gjorde allt man bad henne om ställdes av. Eftersom hon var tunn redan då och vi visste inte säkert om hon var dräktig så var det bäst. Både för hennes hull och hennes hälsa.

Jag red samtidigt min fullblodsvallack som jag ägde då - och han var en riktigt trevlig kille. Något busig men helt klart ett riktigt projekt att sätta tänderna i ordentligt under våren. Men eftersom Corre konstaterades dräktig i början av mars så var vi tvugna att sälja honom - snabbt. Jag och Zebulon kom aldrig igång....

Vintern 2011 var en riktigt deppig-tid. Inget gick eller blev som jag ville. Men åandra sidan blir det inte alltid som man tänkt sig. Dock jag säga nu i efterhand: Att jag är på ett sätt glad att Corre var dräktig och ändrade alla mina planer.

- Jag kunde då inte betäcka Vilja. Vilket gjorde att jag la ner ännu mer tid på henne och plötsligt en dag var vi ett team. Det var som i ett trollslag. Hade Corre inte varit dräktig hade jag förmodligen slutat rida henne och betäckt henne eller i värsta fall - sålt henne.... (bara tanken får mig att må illa nästan.....)
- Jag fick en fantastisk fölunge. Som jag älskar överallt annat. Även fast jag var tvungen att sälja Zebulon fick jag den perfekta ersättaren - Count me in. Som är min helt egna!

/Denise